Vad vet människorna?

Under ett års tid har tiderna varit goda i Gladsmark. Många ger äran för detta till den mystiska guden Aman, som templet har varit helgat åt. Andra skriver detta till sina traditionella gudar, eller till slumpen. Men I våras var det de kristna som vann tävlingarna vid svaltefesten och templet är nu på gott och ont helgat till Vite Krist. 

Våren har varit präglad av det krigståg mot alvrikena i västerled som de tre skandinaviska kungarna har förberedde. Den skakiga alliansen bygger på att de nu har en gemensam fiende. Alver. 

Mitt i allt detta hände något mycket tragiskt. Gladsmarks hövding, Eir Bothildur av Gyllenapel hittades mördad vid bäcken, och den mäktiga yxan Durinmalm var försvunnen. Ingen verkar veta vad som hänt. Inte heller denna hövding har undkommit Gladsheims förbannelse. Inte heller hon undkom Hjorvards dom.

Under året från svaltefest till svaltefest har flera hundra skepp byggts runt om i rikena. Material har fraktats långa sträckor för att bygga en ansenlig flotta. Gladsmark rycktes med i detta rus, och byn tjänade en god hacka på att flotta timmer till skeppsbyggarna vid Vänern. Handeln med sjö- och myrmalm har skjöt i höjden. Gladsmark har blivit rikt på handeln. Kanske har det märkts mest i Gladsheim där även lite fattigare folk har kunnat lägga undan något till sämre tider. 

Många var de krigare som lockades av löftena om äventyr och alviska rikedomar. Så även i Gladsmark, där kungarna aktivt sökte efter skickligt folk och man lyckades ställa upp med tre hela besättningar. Det var till och med några som aldrig fick plats på ett av drakskeppen. 

Dagarna efter avskedsfesten var marken och byn tommare änd den varit på länge. Och när alla handlare, skogshuggare och flottare droppade av för annan handel under veckorna som följde blev Gladsmark äntligen tyst. Tystare än vad den varit på årtionden. Skogens närvaro har blivit påtaglig och pressande, och de kvarlämnade har börjat inse hur vilt och farligt deras hem egentligen är. Och ingen vet vad orcherna och de andra trollbloden håller hus. Kan det vara något sattyg på gång? 

Nu några månader senare är det fortfarande tyst, trots skogens pressande närvaro går livet vidare. Är det här en tid av välbehövligt lugn eller är det bara så att Gladsmark har hamnat i stormens öga? Det kan vara så att de som stannade kvar är de som kommer finna äventyret och rikedomarna. Det är kanske de som kommer ha de spännande berättelserna att dela vid elden i vinter.