Skogen

Skogen har varit lugn sedan Dödens port åter ställts på glänt och Skogens hjärta har återfått den cykel av liv och död som är naturens gång. Människorna har hållit sig borta från att lägga sig i krafter och frågor de inte förstår. Men de har blivit betydligt fler. Det verkar nästan som om de dras till era domäner, det de kallar Gladsmark. Men sanningen är den att de i själva verket flyr från något. Människorna har som sagt blivit fler, men de har inte stört den sköra balans naturens själ vilar på. Kanske är skogen säker från människans dumhet för en tid framöver.

Ändå kallar Skogens Ande på sina undersåtar att vara redo att öppna sina hjärtan och skydda de svaga från människans och civilisationens fördärvande och destruktiva grepp. A’ika, alla rauthers moder har visat sig i uppenbarelser utan att säga ett ord. De gamla och visa kunde inte förstå vad hon ville.

Knytt och väsen känner att det är något på gång, en slags elektricitet som sprakar och sticker i skinnet. De gamla berättar att det är så det känns när en ny ålder börjar. När en ny dröm tar vid. En tid då vad som helst kan hända, där knytt kan födas ur intet som en gnista för att sedan bara försvinna på samma sätt igen och helt nya typer av väsen föds till världen. Det är en farlig tid.

Sådana skiften kommer med långa mellanrum hävdar de äldre. Men samtidigt hävdar de att de nyligen stoppade en ny ålders början. De stoppade Skogens Ande att påbörja en ny dröm. En dröm där de väsen och varelser som befolkar den nuvarande drömmen kanske inte var med. En människas offer hade skjutit upp drömskiftet. Bara en knapp trädsålder senare verkar skiftet komma igen. Men finns det ett människooffer att uppbåda denna gång? Går det att även denna gång få tag på en Hjorvard?