Domen över Hjorvard 2021

Drakskeppens tid

Året som gått har varit lyckosamt för Gladsmark. Skördarna blev större än normalt, handeln har blomstrat och utomstående handlare och resande verkar ha fått ta huvuddelen av svartblodens rövarverksamhet. I Gladsmark har livet varit lugnare och rikare än på många år, solen har känts lite varmare och vindarna lite mildare. Om detta beror på den mystiska nya guden som Gladsheims tempel vigts till eller om det beror på att de vanliga gudarna har slutat lägga sig i människans leverne är svårt att veta.

Samtidigt har vindarna blåst hårt i omvärlden. Krig, farsoter och oroligheter har uppstått överallt som likmask på ett uppsvullet kadaver. Attackerna på bosättningar och gårdar i Småland och längs den svenska östersjökusten har fortsatt. Templet i Uppsala brändes kort före midvinterblotet och den asatroende makteliten är antingen död eller på flykt. Svenska kungen, Anund Jakob avled under mystiska omständigheter kort därefter. På tronen sitter nu hans bror den sluge Emund Slemme. I Norge är den till åren komna kung Harald Hårdråde hårt pressad av frostalver trots att han lyckades besegra en större styrka på kalfjället i september. Av Norges viktigaste samhällen och gårdar, förutom Nidaros och Oslo, återstår intet annat än förödelse efter att Island kolliderade med fastlandet. Förlusterna har varit stora både i människoliv och resurser. 

En lugnande händelse är visserligen att kung Emund och den danske kungen Svend Estridsen äntligen har kommit överens om sträckningen av den svensk-danska gränsen. Danmark som länge var undantaget oroligheterna i norr blev dock brutalt indraget när krigare från väst brände Hedeby i början av april 1050.

Vad alla dessa oroligheter verkar ha gemensamt är alver, något som det till och med har börjat muttras om i Rom. Den skotska kungen MacBeth har länge varit kritisk till de engelska lordernas täta samarbete med alvhärskare av olika slag. Under sin pilgrimsfärd till Rom framförde MacBeth sin oro för Påven. 

I Gladsmark skiner alltjämnt solen, men krigets kraftiga vindar verkar snart övergå till storm. Är det dags att ta betäckning och gömma sig undan ovädret? Eller är det dags att göra som kvinnor och män i Norden gjort under generationer, utnyttja vinden för egen vinning och fånga den i storseglen likt förfäderna och dra i västerled?

 Välkomen till Domen över Hjorvard. Välkommen till drakskeppens tid! 

För en djupare inblick för just dina förutsättningar besök någon av följande:

Drakskeppen

De tre skepp som är tänkta att bära Gladsmarksborna västerut på plundringståg ligger så klart inte och väntar i bäcken vid Gladsheim. Drakskepp har visserligen ingen djup gång och klarar både hav och floder, men bäcken vid Gladsheim är lite för liten för dessa stora farkoster. De ligger istället och väntar i Nidaros eller i Tingvalla vid Klarälvens utlopp i Vänern.

De tre kaptener som är utsedda att föra befäl över skeppen är nu i Gladsmark för att rekrytera män och kvinnor som är villiga att inte bara bemanna årorna utan också kämpa i kommande strider. De kämpar som är villiga att riskera liv och lem kan återvända hem med ära och rikedom. Kaptenerna behöver också skickliga styrmän, fältskär och andra med specialkunskaper.

Det är upp till varje kapten att bestämma hur hen vill tillsätta sin besättning. Det är en fin balansgång mellan politiska och ekonomiska intressen och viljan att ha de bästa krigarna.

Speltekniskt

Det finns mycket att tjäna på att vara delta vikingafärderna och då inte bara bragging rights, utan guld och artefakter väntar, men det finns en del faktorer som ni som spelare måste förhålla sig till:

  • Det finns ett begränsat antal platser på skeppen.
  • Vikingatågen kommer att ske som en mellanlajvshändelse, så utdelningen kommer inte förrän på DöH 2022.
  • Det finns en risk att din karaktär dör eller permanent skadas på resan.
  • De tre skeppen har olika risknivåer. Dessa förhåller sig så att hög risk innebär större chans att dra in rikedomar och låga risk betyder istället lägre chans till dessa skatter men också ett mer modest byte.