Högalver

Högalver kommer i många hudfärger som ofta går svagt mot guld, antingen i helhet eller på vissa delar av huden. De klär sig aldrig i mörka kläder och föredrar vitt mest av allt. Smycken i guld och silver klär dem ofta och högt uppsatta högalver färdas sällan utan tjänare. Högalverna är en av de mest långlivade av Midgårds raser och anser sig själva även vara de visaste därefter.

Inspirationskällor till kläder och smycken kan vara exempelvis antika Grekland, med inslag av de klassiska fantasy-alvernas finess och mjuka, rundade mönster. Deras öron är spetsiga och ofta aningen längre än andra alvers.

  • Hemland: Högalvsriket Thëlar
  • Huvudstad: Anorilien
  • Landssymbol: En Sol
  • Huvudreligion: Solgudinnan Aenora
  • Ledare: ‘Högsta Ljusvalda’ Avalissa Mavariël

Kultur

Högalver ser sig själva som alvernas ‘’adel’’ desto mer än andra alver, och möjligtvis med rätta. Högalver lever i en hård demokrati där politiskt spel i alla former är vardagsmat. Högalver älskar drama och politiska intriger, och de sluter gärna politiska allianser som kan gynna dem väl. Dessa politiska allianser fullföljs eller påbörjas ofta med giftermål, en tradition som utvecklats till en konst av högalverna. Familjer gifter sig samman och bryts itu under sina medlemmars långa och dramatiska liv och skapar vågor av politiskt spel kring sig.

Deras ledare väljs demokratiskt bland invidier på det högsta rådet och styr därefter Thëlar i cykler om 100 år, där det politiska spelet då kretsar kring dem och deras familjer. Deras nuvarande så kallade ’Högste Ljusvalda’ Avalissa har styrt landet i strax över 90 år och är mycket uppskattad bland sitt folk. Hon anses vara vis, generös och framförallt så kompromissar hon aldrig gällande Högalvernas bästa.
Nästefter politik kommer teater och konst högst upp på Högalvernas intressen, där deras egen ras anses utklassa alla andra. Storslagna skådespel i desto mer storslagna hallar fyller högalvernas sociala liv.

Deras rike Thëlar är omgivet av Högmuren, en enorm mur som ingen armé sägs kunna korsa. Förutom öppningen mot den stora naturliga hamnen på Thëlars sydöstra sida finns det bara två portar som leder in och ut genom denna mur, och dessa vaktas av varsin armé dag som natt. Den norra porten löper mot land och öppnas direkt mot Högalvernas huvudstad Anorilien och den västra porten löper mot havet och sägs kunna ta emot en mindre flotta på bredden när den öppnas helt. På insidan av muren möts skepp av en lång snirklande flod som cirklar hela riket och dess grönskande fält innan den når huvudstaden. Den sydöstra hamnen – kallad Vathlin – rymmer högalvsflottan, och endast den dumdristige skulle försöka attackera eller smyga förbi deras försvar.

Det heliga berget Kalïnth – ett berg av lysande vit sten som står likt en pelare utanför huvudstaden och sträcker sig upp bland molnen – vördas som en helig plats och det är där deras solgudinna Aenora tros ha nedstigit för att frälsa alverna med långt liv i tidernas begynnelse. Under dagen blänker berget i solens sken och under natten lyser det svagt med minnet av solen. När en högalv nått vuxen ålder färdas de till Kalïnth där Aenoras prästerskap tilldelar dem en mindre sten från berget självt. Denna sten vävs sedan in i ett vackert smycke i guld eller silver och bärs därefter av alven livet ut. Vid giftermål byter traditionellt sett de två individerna sina Kalïnth-stenar med varandra.

Dessa stenar är mycket värdefulla och endast de rikaste av högalver kan hoppas anskaffa fler än en sten att dekorera sina smycken med.

Många utomstående förförs gärna av fantastiska historier om högalvernas vackra rike, graciösa befolkning och imponerande kultur. De som har haft en möjlighet att besöka riket finner dock strax att högalvernas narcissism och kulturellt inarbetade fördomar mot andra raser tär på upplevelsen.

Historia

För flera tusentals år sedan, när Högalverna fortfarande leddes av en kung, utökade de sitt territorium och spred sig över Midgård. Deras kolonier leddes av prinsar och prinsessor till den regerande kungen och kungadömet blomstrade under en tid. Det är osäkert vilket som kom först under de kommande tusen åren, kungadömets fall till en demokrati eller koloniernas uppror, men kolonierna blev så småningom fristående riken och dess folk kom att forma sina egna öden.

Religion

Aenora är en godhjärtad, moderlig gudinna som vakar över sina ”Solens barn”.
Hon avbildas som en fager, blond alvkvinna klädd i gyllene ljus, med slutna ögon och ett öppet lysande öga i pannan. En förgylld krona med långa vågiga detaljer likt solstrålar klär inte sällan hennes huvud och i målningar avbildas hon ofta med händerna vilande i knät eller över bröstet – den ena över den andra med handflatorna uppåt och med tummarna som möts så att en cirkel bildas i högalvernas soltecken.

Soltecknet används av högalverna som en symbol av respekt och tro, både för att hälsa på och säga farväl till andra, visa respekt och vördnad samt i religiösa sammanhang såsom till exempel bön eller meditation.
Aenoras namn brukas ofta bland hennes följare och anses medföra tur till tilltalade om det används som till exempel hälsningsfras. Ett vanligt exempel på en hälsningsfras är ”Aenoras ljus” följt av individens namn, för att tillägna lyckan till personen.

Många högalver väljer att bära sina Kalïnth-stenar i ett smycke så att stenen dekorerar pannan, just som en symbol för Aenoras gyllene öga.

Aenoras prästerskap bor i ett tempel en bit upp på Kalïnths sida och vakar över vägen upp till dess topp, som ständigt kläs i ljusa och barmhärtiga moln. Runtom Thëlar finns sedan flera soltempel upprättade, alla omsörjda av åtminstone en präst eller prästinna. I mitten av ett sådant tempel förvaras alltid en större sten från Kalïnth som blivit ingraverad med solsymbolen, upphöjd på ett pedestal. Taket över denna sten är alltid öppet mot himlen, och salen kring stenen är ofta byggda i steg där högalver kan sitta och stå i bön.

Aenoras prästerskap klär sig traditionellt i enkla gula ämbetsdräkter och ägnar mycket tid åt meditation samt att försöka leda sitt folk mot harmoni genom vördnad för Aenora och Midgård själv, som hon valde att frälsa. De högre stående prästerna och prästinnorna har samma ämbetsdräkter fast vita.

Mytologi

Enligt Högalvs-tro så  var Midgård länge en dunkel och kall plats innan Aenora lyckades besegra Mörkret och frälste världen med sitt ljus. Midgård själv sägs ha längtat så efter Aenoras värme att marken mötte henne i hennes nedstigning genom att resa det enorma berget Kalïnth. Hennes blotta beröring sägs sedan ha renat berget och genomsyrat det med hennes kraft, en kraft som ska ha sänt en våg av ljus i alla riktningar och lyft mörkret över Midgård.
Historien förtäljer att de alver som lyssnat till Aenoras kall ska ha vandrat från när och fjärran för att bevittna hennes nedstigning, och i ljusvågen ska även de ha genomsyrats av Aenoras kraft.
Efter att mörkret skingrats och Midgård frälsts sägs det att Aenora nu lämnade Midgård för att vaka över världen från himlavalvet. Solen i fråga benämns ofta som Aenoras Öga av Högalver.

Högalverna tror att Månen är den första och främsta av Aenoras följare som belönades med evigt liv och äran att för alltid – upphöjd i Aenoras ljus, på en skiva av Kalïnth-sten – vaka över sitt folk när Aenora sover.

Övrig kuriosa

Högalver kan bli uppemot 1 000 år gamla och anses fullt vuxna vid 200 års ålder. Vid 150 års ålder får de hämta sin Kalïnth-sten då de anses som “unga vuxna”. Högalver blir inte gamla såsom många andra raser utan ser som mest “medelålders” ut i mänskliga mått.

Arrangörsgruppen är något restriktiva med att tillåta karaktärer som är alltför gamla. Detta då det skulle innebära att de rollerna är så väl insatta i allt som rör högalver att det kan bli svårt att göra det rättvisa.