Vampyrer

Vampyrer är samlingsnamnet på de som antingen med vilje mottagit eller blivit påtvingade den djupaste och mörkaste av hunger. För utomstående är vampyrismen förhöljd i okunskap, framförallt tack vare arbetet av flera hemlighetsfulla kulter och religioner som från skuggorna suddat ut alla spår av sina medlemmar. Det som kan anses allmän kunskap är att smittan främst sprids från vampyr till offer, att vampyrer törstar efter blod med en oändlig hunger och att de upplever en stark smärta av direkt solljus mot sin hud.

Förmågor och magi

Vampyrer känsliga mot heliga artefakter och psalmer, svaga i solljus och kan dödas dagtid. De känner av sin ålder och är likblek i hyn, slö. De är starkare nattetid, +2 kp och kan bara slås ner men vaknar efter 10 minuter igen. Vampyrer kan med hjälp av nekromatiska artefakter och ritualer bli starkare och kan sprida vamyrismen vid bett, men bara om offret är med på det.
– Giftigt bett: om du inte vill bli vampyr så blir du väldigt sjuk och måste hitta en helare/läkare/alkemist inom en snar framtid.
– Paralysera. Låser en deltagare på plats i 2-3 minuter. Det skiljer mellan raser hur deltagaren blir paralyserad. Till exempel skogsväsen som rauther frammanar rötter ur marken men en vampyr kanske fryser mottagaren i skräck. Det är viktigt att detta tydligt uttrycks, tex : “Rash paralysera, du känner hur trädens rötter låser fast dina ben”.

Obs! Kan inte vara magiker.

Historia

Spridda trollblodsklaner har sedan urminnes tider dyrkat Månen som sin gud. Mån-gudens mål har alltid varit att genom blodsoffer dra kraft från ’Solens folk’ och slutligen övervinna kontrollen över Midgård såsom det var i begynnelsen. Månen har i sin tur flera barn: stora, vita, blodtörstiga djur med ögon som lyser rött från blodets kraft.

Det främsta av månens barn, den bleka fladdermusen Azkavash, ska ursprungligen ha sökt att skapa trollblodssoldater styrkta av sitt eget blod. Men blodet han givit sina utvalda trollblodsshamaner reagerade illa med den inneboende brutaliteten som alla trollblod föds med. De vände sig mot sitt eget folk och fyllda av sina nya krafter vågade de till och med vända sig mot sina gudar. Öppet – i sin arrogans – nekade de Månen det blod de tagit för att istället stilla sin egen hunger. Månen och dess barn satte sina ”sanna troende” i hårt arbete att utrota dessa trollblod – något de nästan lyckades med.

En ensam ”bloghul-hai” lyckades fly Mörkland och sprida sin mörka åkomma bland Midgårds folk.