Lodurs ätt är en resande ätt. Ofta stöter man på deras vagnar, båtar och läger. Det är inte ovanligt att det alltid finns någon av lodurs ätt oavsett var man är i Skandinavien och Norden. Det är en stor ätt, men inte fullt så stor som den verkar. Ätten kommer ju utifrån och tillhör inte lokalsmhället eller de vanliga sociala strukturerna. Därför ser många bofasta Lodurs ätt med misstänksamhet och fördomar.
Ätten är asatroende men lägger stor vikt vid Odens bror Lodur, som de anser vara deras anfader. Även Frigg har en speciell ställning och förfäderskult, vilket gör att de ofta har ben av avlidna släktingar med sig på sina resor. De har någon idé om att förfäderna är en slags garanti när gudarna sviker eller har andra planer. Släkten kan man alltid lita på.
Ättemedlemmar har ju givetvis varit verksamma och passerat förbi Gladsmark vid flertalet. Släkten av Drakahall har bott i Gladsheim ett par år men det är först med Isengrimms följe som ätten 1048 officiellt blev bofasta i Gladsheim. De har varit djupt involverade i byrådets arbete sedan dess med både en plats i rådet och medlemmar i markvakten. Byns lagman är även han av Lodurs ätt. Detta gör att ättemedlemmarna i Gladsheim beter sig betydligt annorlunda från övriga i Lodurs ätt. Det är det enda fallet där Lodurs ätt har varit fullt bofasta och en del av samhället som någon känner till.