Året 1052 hade börjat lovande i Gladsheim. Våren kom tidigt och sommaren blev mild med tillräckligt mycket regn, och även om skogen tedde sig mer tryckande och farlig än någonsin förut så hade färre byinvånare försvunnit än tidigare. Det var uppenbart att nu när både Svea rikes och Norges intresse var riktad åt ett annat håll än Gladsmark och att ytterst få trollblod fanns i markerna var skogarna säkrare och byn kunde få lugn och ro och utvecklas så som dess invånare önskade.
En förändring skedde dock vid Gladstinget. Hövdingen blev förvisad, anklagad för att inte ha haft byns bästa för sina ögon. Men även om det vore sant, så finns det ingen lag mot det. Så gjorde verkligen Skeja något fel? Har tinget verkligen rätt att förvisa någon utan laglig grund? Ett annat stort problem som passerade betydligt mer obemärkt och som kom att ha stora följder för byn var lagmannen Roderik och dennes tillförordnade Gere ovilja att låta gladsmarksbor uttala sig vid tinget till förmån för byinvånare. Detta gjorde att ett missnöje bland gladsmarksborna har spritt sig.
Till en början var det något som ingen i byn lade märke till. Den långväga handeln frodades. Visserligen kom det färre på besök i byn men det var ju bara gamla Torfrid som slutade komma in till byn för att sälja sina ägg, Karl på torpet med sina hemsniden, och de där jägarna som då och då hade tittat förbi för att sälja pälsar och torkat kött….och insjöfiskaren…och…
Vid skördetid stod det klart att omlandet kring byn helt hade slutat handla med Gladsheim. Om det var en gemensamt beslut eller bara individer som fått nog av bybornas arrogans är inte helt klart. Men i september samlades ledarna för de åtta mäktigaste ätterna i Gladsmark på gården Blotåsa för att diskutera handelsblockad mot byn samt införandet av ett eget ting och lagman och en egen lag. Diskussionen om lagen uti Gladsmark blev het mellan de som ville anta en version av Häriaredalens lag och de som ville utgå från Gladsmarkslagen. Allt som sades vid detta möte har inte kommit i dagen. Det som skulle ha varit ett av de fetaste åren någonsin har på grund av detta blivit ett av de torftigaste. Enbart de ätter och instanser med långväga handelskontakter har klarat sig hyfsat. Bykistan är näst intill tom och i Gladsheim har det en längre tid varit lättare och billigare att få tag på lyxvaror än vanliga rovor.
Dock verkar olyckor färdas likt råkor i flock. Sedan någon gång i somras vilar något mörkt över byn. Föremål har setts sväva i cirklar för sedan plötsligt slungas mot häpna åskådare. Duster av kväljande dofter slår plötsligt upp i husen i byn och kyrkan blev nästan nedbränd när tyg kastats på några ljus. Det bullrar och förs väsen, knackas i väggarna och slås i dörrar och luckor. Få är de gladsheimsbor som inte fått sin nattsömn störd eller skadats av flygande föremål eller blivit av med ägodelar. Värst av allt är det som hände NAMN, som fick sin skalle krossad av ett flygande stekjärn. Vad denna ondska vill byn är oklart, och om det rör sig om något skogsväsen, en ond ande eller trollkonst är det ingen som vet. Kanske är det ingetdera. Efter midvintern har det åter börjat krylla av väsen i skogarna och Näcken verkar fortfarande ha fri tillgång till att utföra sitt mörka värv i byn. Lyktgubben stryker omkring utanför byns lyktsken och lockat icke ont anande till sitt fördärv.
Utöver detta så har byns helare och läkekunniga slutat behandla behövande utan att först ta betalt. Förståeligt men ändå ett orosmoment. Detta har dock haft något gott med sig. Byrådet har låtit etablera en sjukstuga där läkekunniga och alkemister samlas för ett utbyte av idéer. Något som påminner om ett löst sammanslutet gille har tagit form. Men en tryckt stämning har utvecklats mellan denna grupp och de magiker som håller på med helande.
De styrande i byn har mycket att reda ut och många problem att lösa. Kommer de att lyckas? Kommer byn stå dem bi? Det återstår att se.
Och över allt vilar hövdingaförbannelsen som en ödets bila redo att falla. Kommer hövding Fyris av Skallagrim försöka lura förbannelsen? Kommer hon undkomma det ödet?
