Allt började vid midsommarblotet. Gorm stapplade ut från den Stegrande Galten, någon stund efter alla andra. För mycket mjöd för både hug och mun verkade det som. Han svamlade om att luften var full med stop och kannor. Vad han menade med det var det ingen som kunde reda ut, men när det var uppenbart att hans förvirrade skrik bottnade i genuin rädsla snarare än i dryckenskap mattades skratten och gliringarna av. Brynulv fnös och stampade in i värdshuset, men han kom inte många steg innan han flydde hals över huvud ut och smällde igen dörren. Hela byn hörde när kannor krossades mot värdshusets dörr.
“Trolltyg och förbannelser!” viskade Odd lite för högt.
Sedan dess har det bara fortsatt med underliga händelser.
Mitt i sommaren ställde sig munken Gamelbert inför byrådet, djupt oroad efter att en brand höll på att ödelägga templet. De dyrbara ljusen, som bara används vid högtider, hade tänds mitt i natten. Det var bara tur att Aila tog vägen förbi efter en nattlig proviantering. Inget konstigt med det, alla vet ju att kroksvamp måste plockas i månsken. Hon såg skenet i templet och tittade in, altarduken hade demonstrativt blivit kastad över ljusen som borde ha varit släckta för länge sedan. Modigt trotsade Aila lågorna och det rökelsekar som kastades mot henne, för att rädda kyrkan och eventuellt hela byn från att förgöras av lågorna.
Veckorna före den årliga skördefesten började byborna få sin sömn störd med knackningar i väggarna och smällande i dörrar och skåpsluckor. Spöklika viskningar och illasinnade väsade kunde höras lite varstans i byn. Dock var det framför allt vid uthusen dessa förekom ofta ackompanjerat med ondsinta barnskratt och en kall vind som drog upp mellan skinkorna från dasshålet. Bullret och knackningarna eskalerade för varje natt under ett par veckors tid och under själva skördefesten började många av de produkter som man faktiskt fått levererat till byn hastigt och mystiskt ruttna, färsk mjölk skar sig utan anledning och vattnet blev skämt.
I vintras när det var som kallast beordrade Byrådet att hirden skulle vakta på olika platser i byn. Det hade gått för långt, både saker och djur hade försvunnit den senaste tiden. Vissa hade dykt upp igen men på helt fel platser. Hirden spred ut sig och vaktade i flera nätter. Den mörkaste natten hördes plötsligt ett himla väsen och Ingessons största tjur mitt i biblioteket. Den tillrusande vakten kunde inte tro sina ögon. Hur hade den kommit in där? Det var här som allt tog en mörkare vändning, och Måna Sigridotter fick skallen krossad av ett stekjärn som slungades mot henne.
Gladsheim har problem och det har börjat viskas och muttras bland byborna. Det har börjat prata om att ett ansvar måste utkrävas och fenomenet måste stoppas. Men vem är egentligen ansvarig? Och hur ska detta stoppas? Det är ju inte ens känt om det är skogsväsen som spelar ett ondsint spratt eller om det rör sig om trolldom eller onda andar. Kanske är det något helt annat. Byborna är både trötta på att trakasseras och arga över att inget görs. Det här kan ta en riktigt farlig vändning…
