Kriget mellan Danmark och Norge har upphört efter trekungamötet i Kungahälla. Upphört är en bättre benämning än fred, då konfliktorsakerna finns kvar och många hyser heta känslor och är hämndlystna.
Att Island kraschade in i Norge år 1048 har verkligen ändrat maktrelationerna i området. Bara faktumet att landmassan finns där, gör det svårare danskar och norrmän att strida mot varandra. Inga människor har synts till på Island efter katastrofen och det ryktas att frostalverna och svartalferna har ingått i en ohelig allians och tagit död på samtliga. Spanare och lokalbefolkning i Norge har skymtat varelser som de hävdar är frostalver eller svartalfer. Asatroende heldyrkare har fått återkommande besök av svartalfer.
De heldyrkande svartalfernas planer att genom list och förräderi lägga under sig makten i Norge fick se sina planer krossas försommaren år 1049 då deras forna allierade, frostalverna genomförde ett öppet invasionsförsök av såväl Norge som Svea rike. Detta fick de skandinaviska kungarna att sluta sig samman. Problemet för svartalferna är att kungarna har valt att dra alla alver över en kant och skiljer inte på frostalver, svartalfer, skogsalver och högalver. Detta gör att frostalverna har lyckats utlösa ett krig där människor ställs mot alver. Den strategiskt skickliga kung Harald Hårdråde lyckades besegra gelod Thilarions frostalvasarmé på kalfjället på gränsen till Gladsmark, i september. Han är nu redo att ta striden till Island.
I Svea rike har det varit oroligt. Alvräder har drabbat befolkningen i Småland och längs östersjökusten hårt. Attackerna har nästan uteslutande drabbat asatroende som fått sina gårdar och byar brända, medan de kristna lämnats i fred, vilket har ökat spänningen mellan de båda folkgrupperna. Efter alvräden mot Svea rikets hjärtland då Uppsala tempel brändes, var en gnista till inbördeskrig på väg att tändas. Men det kom av sig när kung Anund Jakob dog under mystiska omständigheter. Han bror, Emund Slemme som tog makten har hittills lyckats dämpa den hätska stämningen mellan asatroende och kristna, men det ligger och pyr under ytan. Med Emund Slemme som kung i Svea rike har de politiska förutsättningarna i Skandinavien ändrats drastiskt. Istället för att försöka spela ut Danmark och Norge mot varandra, som sin föregångare, arbetade nu Sveakonungen för att ena kungarikena mot ett externt hot. Alverna.
Sven Estridsen kung av Danmark var länge avvaktande mot den nye sveakonungens försök till diplomati. Men efter att Hedeby attackerades av vad som verkade vara alviska krigare från Shalvënar har nu en skakig allians tagits fram. Invasion och hämnd planeras och såväl Island, Skogsriket och de Brittiska öarna kommer attackeras.
Trots alla distraherande händelser har kung Harald Hårdråde inte glömt Gladsmark och det faktum att hans dotter dödades där för tre år sedan. Allt tyder på att när kriget mot alverna tar slut, eller om tillfälle uppenbarar sig, så är han redo att hårdhandskat ta tag i dessa händelser. I Gladsmark går det rykten om att kungen har spioner i bygden. Så sent som våren år 1049 sågs hans spionmästare stryka omkring i skogen nära byn.
I Götaland och Svealand lever asatron kvar som tongivande religioner, även om de styrande i princip är kristna. Ätter styr över sina landområden, och är oftast väldigt svagt bundna till de eventuella kungligheter som de tjänar. Östergötland, Västergötland, Södermanland och Uppland är exempel på områden med sina egna lagar som styrs av olika starka ätter – de två första som fria riken i sig själva, och de två andra som en del av kungariket Svealand under Emund Slemme.
Ätter som bland annat Bjälboätten/Folkungaätten, Sverkerska ätten, Hornbrytare är maktfaktorer i det politiska livet. Deras mellanhavanden görs ofta upp i ting. Ära och hämnd kan skapa konflikter, och på tingen kan detta med fördel lösas genom tvekamp, där den ena ättens förkämpe slåss mot den andres. Ätterna styrs ofta av en ättejarl, men en den som inte lyssnar på folket blir troligen inte långlivad.
De flesta lever så som nordbor alltid har gjort och håller sig till de gamla sederna. Blotet har en viktig roll i livet och en annan sedvänja som är utbredd är att bjuda besökare och resande på mat och sovplats. En del har trälar; ju rikare familj desto fler. En träl är en ägodel vars värde bestäms av vilket arbete den kan utföra. Gode eller gydja är de asatroendes motsvarighet till präster, och folket lyssnar ofta med stor vördnad på vad de har att säga.
Från hamnstäderna i Norge och från Danmark sprider sig kristendomen in över Skandinavien. Hamnarna gör att människor reser iväg och kommer tillbaka med nya intryck från världen utanför. Många har anslutit sig till den nya tron, till följd av att den anammats av de styrande. Kristnandet har genomdrivits med både ord och svärd. En del av de styrande har kanske gjort det för att förbättra handeln med kontinenten, men andra är innerliga i sin tro. För att nå Nidarosdomen är det många pilgrimer som vandrar genom Gladsmark. Tack vare detta har det genom tiderna har bott många kristna i området. Av dessa har många varit norrmän som rest mycket och har många nymodiga tankar och idéer.
Under vintern år 1048 utsattes Nidaros för en feg attack av förklädda varelser med spetsiga öron och delar av staden brändes ner och plundrades. Under våren år 1049 dök en del av föremålen upp lite varstans i Skandinavien och vissa kristna betalar höga summor för reliker från självaste Nidaros.
Många av de människor, väsen och varelser som bor i Skandinaviens djupa skogar, uppe på fjällen och långt upp i norr har utvecklat sina egna traditioner och religioner. Varje grupps kultur har utvecklats individuellt, vilket gör att den ena gruppen inte är den andra lik. Det som är gemensamt för de som lever i skogen är att de inte är vana att rätta sig efter någon utifrån. De har alltid följt sin egen väg och vill fortsätta med det. De lever i närhet med naturen och vördar den eftersom ger allt som behövs. Människor som förirrar sig in i skogarna och som är oaktsamma mot naturen kan råka ut för olyckor som skogens invånare iscensätter.
