Gråfötterna är ett fredligt vandrande folkslag som kommer från långt bortom Gladsmarks gränser och för med sig glädje och sång till både byar och skogar. Även om de till utseendet liknar människor kan alla relativt snabbt ana att det är någonting annorlunda med detta folk, och det är inte bara de många färgade tygbanden som avslöjar det, utan något i deras lynne och själar. Att attackera eller anklaga en gråfot på samma grunder som människor är för de flesta otänkbart, inte minst för det nöje som de ofta för med sig i sång och musik.
Skogens folk och varelser är generösa med sina stigar och bäckar mot gråfötterna och bjuder gärna med dem till sina firanden och sammankomster, nästan som om de var kusiner eller artfränder, och inte ens aggressiva trollblod brukar besvära dem.
Gråfötternas sånger och berättelser lockar varelser av alla slag, människor som orcher, och inspirerar till nyfikenhet och förundran. Vissa sägner säger att gråfötterna färdats till Midgård från andra sidan världsskivan och att de vandrat runt världens kant. Rykten talar även om att de flera gånger räddat och räddats av trollblod, att de är vänner med hamnskiftare och än märkligare och farligare ting.
Gråfötter är ofta rådgivare i meningsskiljaktigheter och är kända som rättvisa domare vid kamper av alla de slag.
De dyrkar varken hammare eller kors, men brukar tala om dygder och förfäder och de fyra ekrarnas väg, något som ingen annan kan förstå sig på. De färgglada banden de har knutna lite överallt verkar ha anknytning till förfäderna, men det är spekulationer… Och en del menar att de står i förbund med mörka makter. Men det måste väl vara tomt skrock. Eller?
Det finns många sägner om detta underliga folk, kanske är det på tiden att någon börjar ta reda på vad som faktiskt är sant.
Gråfötter hittas hur som helst oftast vilande i solen nära ett värdshus tills skymningen lockar dem till nyss nämnda värdshus insida.
Vad tycker de om andra folk?
- Människor: De bofasta har många konstiga vanor och seder. En del är fascinerande, men andra är bisarra eller direkt ohälsosamma. Många av dem svär sig till gudar och vandrar helt andra vägar än vi gör, särskilt efter att detta liv tar slut.
- Alver, Dvärgar, Hamnskiftare: Ett sällsynt folk som ofta har spännande historier och djup kunskap att dela med sig av. Vi är i allmänhet vänligt inställda till dem.
- Trollblod: Många tror att de är halvdjuriska vildar, men vi vet att de håller sitt ord, och att den som en gång vunnit en klans vänskap har allierade för livet.
- Skogsrån, Rauther, Knytt, Älvor, Troll, Stubbar, etc: Skogens väsen har ofta starka band till krafterna bortom denna värld, och kan ha okända motiv som är svåra att förstå. Det är alltid en bra idé att vara artig och hålla sig väl med dem, men också smart att inte blanda sig i deras göromål mer än nödvändigt. Vi hjälper dem när vi kan.
- Odöda: De har hamnat helt fel på sin väg till efterlivet eller nästa liv, och måste hjälpas rätt. Men helst inte av oss, för vi flyr gärna åt andra hållet så fort vi kan.
- Skobolder: Råttfolket är svåra att handskas med, vi vet väldigt lite om dem förutom att de sprider en obehaglig smitta. Det verkar säkrast att hålla ett visst avstånd till dem.
- Demoner, Andar, Gudar, Mörkerväktare etc: De som går att resonera med kan vi resonera med, eller till och med be om råd. Om vi måste. Men de är alltid farliga för oss som lever mest i den sinnliga världen och har kroppar av kött och blod. Hanteras med stor försiktighet.
Information om magi och musikmagi finns här.
Observera att Gråfötter endast spelas av en specifik grupp, önskar du kontakt med gruppen så hör av dig till Arrangörsgruppen.