Dvergir

Dvergir eller dvärgar i folkmun, är ett folk med askgrå hy, mörka ögon och get-lika öron som tenderar att vara aningen kortare än människor. Runor dekorerar oftast såväl hy som kläder och de bär ofta med sig allehanda verktyg på sina resor. Runtatueringar i ansiktet visar ofta vilken klan de tillhör, vilken yrke de har och deras ställning i samhället. Dvergir är listiga och i bästa fall giriga – även om de inte är inneboende onda så drar de sig inte för att tjäna på någon annans förlust.

Deras städer grävs ut ur berg och vulkaner, från högsta topp grävs djupa hål ner i marken. Vid toppen och runt bergens utsida byggs stora fästningar och murar. Bergastäderna upprättas längs hålens kanter i nivåer, där de lågfödda bor längst ner och arbetar i de mörkaste av gruvor – och kungen och adeln bor högst upp i guldklädda salar som skimrar i ljuset från belysta kristalltak.

  • Hemland: Island
  • Huvudstad: Droth’hagn
  • Landssymbol: Hammaren Eldvagr omgiven av en eldkrans
  • Huvudreligion: Okänt
  • Ledare: Kung Falhaakn den Askburne

Historia

Dverghusen har sedan urminnes tider smitt fantastiska verktyg, vapen och smycken och sålt dessa till högstbjudande. Deras senaste härskare, dvergkungen Falhaakn den Askburne, satte stopp för den fria försäljningen av varorna genom att driva igenom stränga handelslagar. Svartalferna såg värdet i dvergirs uppfinningsrikedom och skickade sina främsta diplomater till kungens fäste, bergastaden Droth’hagn som genomborrade vulkanen Katla. Där överöste de honom med smicker och löften och la grunden till en mäktig – och för många illavarslande – allians. Dvergirs sålde nu utomordentliga vapen bara till svartalferna och all form av handel med människor förbjöds. Svartalferna medlade fram en fred i kriget mellan frostalverna och dvergirs.

Under de följande hundra åren växte sig alliansen allt starkare. Svartalfernas löften visade sig sanna och dvergkungen rikedomar växte. Några få dverghus motsatte sig handelslagarna som av många ansågs orättvisa, men dessa hus tystnades snabbt med hot och i vissa fall mystiska försvinnanden. Dvergkungen stödde svartalfernas och frostalvernas anspråk på Island under utrensningen av människor från ön. De dvergir som sympatiserade med människorna eller bröt mot handelslagarna benämndes ‘kaldr’ (förrädare), och förvisades eller överlämnades till svartalferna.

Kungen

Kungen Falhaakn den Askburne har styrt sitt folk i hundratals år sedan han avsatte den tidigare kungen och blev vald av folket. Han blev känd som den Askburne sedan han med runmagi öppnat en port till Muspelheim i vulkanen Katlas djup och gjort en pakt med Muspelheims härskare. I eldarna och lavan från porten gjöt han sig en hammare som kunde bruka Muspelheims kraft, Eldvagr. Hammaren är numera symbolen som pryder dvergirs flaggor och banér. I samband med den turbulens som uppstått i kuppen mot den föregående dvergkungen hade frostalver inkräktat på dvergirs territorium. Kriget som utlöstes av denna gränsdispyt tog inte slut förrän både frostalver och dvergir svurit sin trohet till svartalferna och tvingades samarbeta.

Stensmitta

Stensmitta benämns den sjukdom som sprids mellan dvergir, en smitta som grävs fram från de djupaste av gruvor. En beläggning av sten växer långsamt fram över huden på de som arbetar i dessa gruvor och sprids sedan genom beröring. Stensmittan är, om än obekväm, ofarlig för dvergir och kan i många fall förhindras genom dyra elixir och botemedel. Därför anses den främst vara ett tecken på lågfödda dvergir som bor och arbetar långt ner i städerna och som inte har råd med botemedlet. Dessa lågfödda dvergir kan dock vinna sina familjer och hus ära och guld genom att tjäna sin kung som mäktiga och tåliga bärsärkar. Kungen skickar ofta dessa stenklädda krigare till fronten av sina arméer.