Dvergir eller dvärgar i folkmun, är ett folk med skägg, askgrå hy, mörka ögon, grov näsa och get-lika öron som tenderar att vara aningen kortare än människor. Kvinnliga dvergir har i regel mindre skägg än männen. Runor dekorerar oftast såväl hy som kläder och de bär ofta med sig allehanda verktyg på sina resor. Runtatueringar i ansiktet visar ofta vilken klan de tillhör, vilken yrke de har och deras ställning i samhället. Dvergir är listiga och i bästa fall giriga – även om de inte är inneboende onda så drar de sig inte för att tjäna på någon annans förlust.
Deras städer grävs ut ur berg och vulkaner, från högsta topp grävs djupa hål ner i marken. Vid toppen och runt bergens utsida byggs stora fästningar och murar. Bergastäderna upprättas längs hålens kanter i nivåer, där de lågfödda bor längst ner och arbetar i de mörkaste av gruvor – och kungen och adeln bor högst upp i guldklädda salar som skimrar i ljuset från belysta kristalltak.
Dvergir finns på flera platser i världen där berg finns. Men en av deras största och starkaste hemorter är Drot’hagn, Islands huvudstad. Där har de länge reagerat tillsammans med öalver, men ön är bebeodd av även människor och vissa norralver.
De rör sig aldrig till T’idaz utan en inbjudan från öalvernas Hel prästinna.
Det pågår just nu ett inbördes kring mellan dvergirs kung Falhaakn den Askburne och öalvernas prästinna Rikka den tredje.
Tidigare har avtal funnits som låst all handel till endast öalver. Men detta avtal är brutet efter att inbördeskriget bröt ut och dvergir handlar nu med dem de har lust till. Dvergir i bergskedjan mellan Svea och Norge har aldrig varit del av detta avtal.
Andra områden som har en stark dvergir befolkning är bergskedjan mellan Norge och Svea Rike, de lever för sig själva i mindre bosättningar och lyder inte Falhaakn.
Brittiska öarna har ingen etablerad befolkning men enstaka dvergir har gjort detta till sitt hem.
Stensmitta
Stensmitta benämns den sjukdom som sprids mellan dvergir, en smitta som grävs fram från de djupaste av gruvor. En beläggning av sten växer långsamt fram över huden på de som arbetar i dessa gruvor och sprids sedan genom beröring. Stensmittan är, om än obekväm, ofarlig för dvergir och kan i många fall förhindras genom dyra elixir och botemedel. Därför anses den främst vara ett tecken på lågfödda dvergir som bor och arbetar långt ner i städerna och som inte har råd med botemedlet. Dessa lågfödda dvergir kan dock vinna sina familjer och hus ära och guld genom att tjäna sin kung som mäktiga och tåliga bärsärkar. Kungen skickar ofta dessa stenklädda krigare till fronten av sina arméer.