Resvägarna

Byn Gladsheim ligger vid en vägkorsning mitt ute i ingenstans. Vägen mellan Östra Aros i öster och Nidaros i väster ansluts här av södra landsvägen, som leder till Skara i Västergötland och Vidare till Lund i Öst-Danmark. Skall man färdas från Gladsheim till Oslo, Bergen och Stavanger så är det också den södra landsvägen man färdas på. Då en västlig gren sticker en bit norr om Vänern. Den södra landsvägen slutar heller inte i Gladsheim utan fortsätter något mindre norrut till Häriardalen där den gör en kraftig sväng västerut och följer dalgången till Sliarosvellir Gård. Därefter är vägen inte mycket mer än en stig, och på vissa platser inte ens det, som leder över bergen i väster till området kring Nidaros.

Utöver detta kan man från Vänern segla med skepp längs Klarälven och sedan vidare långs Surteå, tills man kommer till Svartebäckens utflöde. På Svartebäcken går att färdas med mindre farkoster till vadstället vid östra landsvägen mot Östra Aros.

Ankomstvägarna

Från Väster

Om man färdas från Nidaros i Väster så är den sista bebyggelsen före Gladsheim Brekken Gård som ligger vid sjön Aursunden och Ryfossen. Sedan tar vildmarken vid. En obygd som blir ödsligare och farligare ju längre man färdas. När man i klart väder på ett berg i norr anar Mossborgen på norra sidan halvvägs till någon form av trygghet. Från vägen ser Mossborgen ut som ruinerna av en stor borg som skymtar bland dimmorna långt borta, men det kan lika väl vara naturliga formationer. Borgen sägs vara hemsökt. Precis innan man kommer till byn Gladsheim passerar man över Gamla Galgbacken, ett notoriskt svartblods och rövartillhåll.

Från Öster

Om man reser från öster passerar man först den vilda och farliga gruvorten Falun. Det är visserligen långt från Gladsmark men efter Falun blir resvägen betydligt farligare. Efter ett par dagar kommer man sedan till Surte å och Jarl Bröthilds Bro. Den kombinerade tull och vaktstugan har ett par sängplatser som man kan hyra mot en dyr penning. Detta är Svea rikes sista utpost längs vägen mot Nidaros. på andra sidan Surte å ligger Ödmarken, ett område fyllt av berg, våtmarker och tätat skogar. Ödmarken kan beskrivas som ett vilt och farligt område där rövare, nidingar och ett och annat svartblod stryker omkring. Det är ett slags övergångsområde till det än vildare och farligare området Gladsmark. Efter flera dagars resande når man utkanten av Dimmornas dal, den mest hemsökta platsen mellan Östra Aros och Nidaros. Vägen stryker förbi i utkanten av Dimmornas dal ett kort stycke tills den ansluter med södra landsvägen mellan Galadsheim och Skara. Här ligger Skogskrogen, ett tillhåll för allsköns ljusskygga individer. Är det sen eftermiddag eller kväll rekommenderas att övernatta här trots klientelet, ty vägarna är ännu farligare. Är det tidigare på dagen hinner man till Gladsheim, som kan anses något tryggare. Där finns i vart fall vanligt folk.

Från Söder

Reser man från söder börjar de riktiga strapatserna några dagsresor efter att vägen från Oslo har anslutit till vägen mellan Skara och Nidaros. De värmländska skogarna är vilda, där finns både björn och varg, men också rövare och svartfolk. Men det är först efter Molungr i Dalarna som farorna blir något utöver det vanliga. Ett par dagsresor norr om Molungr ligger Ödmarken Ödmarken kan beskrivas som ett vilt och farligt område där rövare, nidingar och ett och annat svartblod stryker omkring i stort antal. Strax efter Blekmyren så ligger Älgboele Krog, som bäst kan beskrivas som ett nordligt Sodom och Gomorra i miniformat. Detta är den stå “civilicerade” platsen att stanna på före Gladsmark. Väl inne i Gladsmark så stryker vägen förbi Dimmornas dal och ansluter därefter vägen mellan Östra Aros och Nidaros. I korsningen ligger Skogskrogen ett tillhåll för allsköns ljusskygga individer. Är det sen eftermiddag eller kväll rekommenderas att övernatta här trots klientelet, ty vägarna är ännu farligare. Är det tidigare på dagen hinner man till Gladsheim, som kan anses något tryggare. Där finns i vart fall vanligt folk.

Från Norr

Norr om Gladsheim och Gladsmark ligger Häriaredalen, vars första officiella fasta bosättare var Häriulf Hornbrytare och hans frun Helga Anunsdotter av Munsöätten. De slog sig ner och bröt ny mark vid ån Sliars utflöde i Härjån för ungefär 200 år sedan. Majoriteten av deras ättlingar bor fortfarande i Sliarosvellir Gård som numera påminner om en by. Den dal de bor i har döpts efter ättens grundare Häriulf. Det område som kallas för Höriedalen är dock betydligt större. Även om befolkningstätheten är låg finns även en annan byliknande bosättning här och det är Månsta, som brann ner för några år sedan men har åter börjat att byggas upp.

Om man färdas mot Gladsheim måste man först färdas österut tills man ser Surte å, där svänger vägen söderut och följer ån en bit varpå den svänger av mot sydöst medan landsvägen fortsätter söderut. Efter ett par dagars resa i sydlig riktning kommer man till Ulvkälla, en magisk källa som rinner upp oavsett torka eller sträng kyla. Det är en bra lägerplats men skola inte användas som sådan nattetid, ty sedan Slakten vid Ulvkälla 1045 så har platsen varit hemsökt. Även om gränsen mellan Häriardalen är omtvistad så ligger Ulvkälla enligt tradition i Gladsmark. Häriardalen är ett vilt land med svartblod och troll, vittror och rån, samt björn och varg och har fostrat en hårdför befolkning. Det finns bara ett känt ställe som är värre. Det är Gladsmark. Längs landsvägen finns inga direkta landmärken föra byn Gladsheim. Det är tät urskog i ett bergigt landskap med dålig sikt. Endast de enfaldiga färdas själva eller obeväpnade här.