I likhet med Oden uppträder Freja stundtals både girigt, lömskt och svekfullt, vilket historien om Brisingasmycket och dess konsekvenser är ett utmärkt exempel på.
Det hela började med att Freja på en av sina resor hamnade i en smedja i Svartalfheim. Fyra dvärgar vid namn Alfrik, Dvalin, Berling och Grer, smidde där ett förunderligt vackert guldsmycke de kallade Brisingamen. Gudinnan var helt förtrollad och skulle bestämt ha smycket och började köpslå med dvärgarna. Hon erbjöd dem guld, silver och andra dyrbarheter.
Men dvärgarna brydde sig föga om skatter — de hade guld och ädelstenar så det räckte. Däremot var de omåttligt intresserade av Freja själv och föreslog att hon skulle få Brisingamen om kärleksgudinnan tillbringade en natt med var och en av dem. Detta gick Freja, efter en viss tvekan, med på. Fyra dagar senare begav hon sig hem till Asgård med sitt pris under manteln och låtsades som om ingenting hänt.
Oden fick dock reda på affären och blev mycket vred — kanske för att han själv åtrådde den sköna Freja. Han gav den listige Loke i uppdrag att stjäla smycket. Loke förvandlade sig till en lus och kunde på så sätt smyga sig in i Frejas helgade kammare.
När Freja vaknade morgonen därpå och såg att dörrarna stod öppna och att det älskade smycket var borta, förstod hon snabbt vem som låg bakom. Hon stampade rasande in till Allfadern och krävde att han lämnade tillbaka Brisingamen. Oden förebrådde Freja för det ovärdiga sätt hon tillskansat sig dyrgripen på. Som straff skulle hon hädanefter inte bara råda över människornas begär utan även bära ansvar för krig och elände. Han gav henne dessutom ett ultimatum: om hon ordnade ett evigt krig mellan två mäktiga kungar skulle hon få tillbaka Brisingamen. Freja gick med på detta och gav sig förklädd av till Midgård …