Få boende i Gladsmark har haft kontakt med världen utanför, speciellt bortom Skandinavien. I byn Gladsheim möts handelsvägarna, pilgrimsleden och vägen mot Östra Aros och Uppsala tempel. Byborna möter därför många människor med olika trosuppfattningar och sedvänjor. Det kan kännas som om hela världen har passerat förbi detta avlägsna hörn.
Pilgrimer har berättat om Kristus, Rom, Påven och om kyrkor som är flera gånger högre än de högsta träden som sträcker sig mot skyn. Handelsresande har berättat om platser där det finns god mat och öl, rikedom, stora borgar och slott. Slott som är långt större än hela Gladsheim. Vanligtvis brukar byborna skaka på huvudet åt den tanken. Inte kunde väl någon bygga så stora hus? Det låter ju omöjligt. Men det här med rikedom verkar stämma, de handelsresande har ibland med sig fantastiska varor, skira tyger, glas och väldoftande kryddor.
Miklagård, eller Konstantinopel som det kallas av sydlänningar, är en ständigt återkommande berättelse. Speciellt Svearna verkar känna någon som känner någon som tjänstgjort i kejsarens väringagarde. Många av de väringar som har återvänt efter årtionden i tjänst har haft fantastiska historier att berätta, och mer guld och silver än de har kunnat spendera. Vägen i öster har blivit populär för unga krigare såväl som handlare.
I Gladsheim kan man träffat folk från den kända världen, som Pommern, Frankerriket och Brittanien och södra Europa, och chansen att stöta på än mer långväga resenärer finns också. Men mest oftast är det Svear, Norrmän och en och annan dansk som förirrat sig upp till Gladsmark av någon underlig anledning.
Bortom de mörka bergen i norr ryktas en landmassa lika stor som Svea Rike sträcka ut sig, men ingen som har sökt sig dit har återvänt. Platsen är känd som Mörkland och är bebodd av både trollblod, troll och skobolder.
