Tyr och fenrisulven

Fenrisulven var ett av Lokes vederstyggliga barn med jättinnan Angerboda. När Oden upptäckte Lokes avkommor, sände han gudarna att hämta dem och föra dem till honom. Midgårdsormen kastades i havet och Hel förvisades till underjorden, men ulven behöll gudarna i Asgård där de kunde hålla ett öga på den.

I början var den en gläfsande liten valp som inte kunde orsaka någon större skada annat än att tugga sönder gudarnas skor och kissa ner Valhalls golv, men för var dag växte den sig allt större och ilsknare. Till slut var den så enorm att det bara var den modige Tyr som vågade sig fram för att mata den.

Gudarna insåg att ulven måste bindas och försökte kedja den under förespegling att de ville pröva dess styrka. Men oavsett hur välsmidda och tunga kättingarna var lyckades Fenrisulven slita sönder dem så bitarna flög all världens väg. Då sände Allfadern bud till dvärgarna i Svartalfheim, som tillverkade en ofattbart tunn länk av märkliga ting som katters buller, kvinnors skägg, bergens rötter, fiskars andedräkt och fåglars spott. Dvärgarna kallade kedjan Gleipner och trots att den var nästintill osynlig lovade dvärgarna att ingen kraft i världen kunde slita sönder den.

När gudarna föreslog att ulven skulle mäta sina krafter mot Gleipner, vägrade den att låta sig bindas. Fenris begrep att det var något lurt i görningen när de kom med en så tunn och lätt kedja. Men asarna stod på sig och sade att om han inte kunde frigöra sig från det här smala snöret behövde de knappast vara rädda för honom. Då fanns det heller ingen anledning att hålla honom fängslad i fortsättningen. Ulven gick motvilligt med på vadet, men bara om någon av asarna stack sin hand i hans gap som pant. Tyr var den ende med modet att göra detta och sträckte in sin högra arm mellan de väldiga käftarna. Väl bunden tog Fenris spjärn och försökte slita sig loss, men Gleipner höll och ju ursinnigare ulven stretade emot desto hårdare satt han fast. När gudarna insåg att ulven äntligen var fjättrad skrattade de alla av lättnad.

Alla utom Tyr vill säga, för han blev av med handen.