Se ni har alla hört när svartalferna kom till Gladsheim, med Hel´s prästinna Rikka vid sin spets. Hur dödens port öppnades och släppte ut mörker ingen kunde annat.
Men se, det är inte riktigt sant. Rikka skapade inte porten, hon använde den bara. Helvetshundarna, Garm skäller vildsint vid Gnipahålan, vid döden port.
Och se, gladsheims värdshus en gång i tiden namnge den mörka hålan själv. Och se hur Hel vandrar in och ut i vår värld. I skepnad av en äldre gumma.
Men se, om dödens port lockar till monster och fä.
Åh men du ser, de mörka krafter som lyckas, likt Heldis den trollkunniga. Åh se hur drakar flockas.
Garm skäller vid dödens port, sliter sina bojor. Se hur helveteshundarna dog vid prästinnans sida, vid Hels sida.
Se hur mörkrets kraft i gladsheim lockar både fä och folk.
Balder var ljusets gud och den godaste av de nordiska gudarna. Han var son till Oden och Frigg. Hans speciella boning hette Bredablick (Breidablick).
Balder var god, vis och harmonisk, vilket gjorde honom omtyckt av de andra gudarna. Fast då Balder började drömma om sin egen död blev hans mor orolig och hon erhöll löften från alla levande och döda ting att de ej kunde skada honom. Loke som upptogs av illasinnade tankar förvandlade sig till en okänd gestalt och steg fram till Frigg och frågade henne om Balder inte kunde skadas av något enda ting. Frigg svarade att det stämde så när som på misteln som inte hade lagt ed därom.
Efter denna underrättelse gav sig Loke iväg för att dra upp en mistel ur jorden. Då han varseblev Balder på nytt fann han att Balders blinde bror Höder stod i närheten av honom. De andra asagudarna kastade på lek iväg saker mot den numera osårbara Balder och Loke frågade Höder om han ville göra detsamma med Lokes assistans. Han hjälpte så den blinde att sikta och skjuta en pil mot Balder. Pilen som var gjord av misteln träffade Balder och resulterade i ett dödligt sår.
Sorgen blev stor i Asgård och Balders andra bror Hermod red ner till Hel där han beskrev gudarnas fruktansvärda sorg och frågade om det för en lösen gick att befria Balder från underjordens mörker. Hel svarade att så kunde ske förutsatt att allt och alla grät för Balder. Gudarnas budbärare bad allt och alla gråta för Balder. Människorna, djuren tillika de livlösa tingen grät sålunda. Alla tycktes gråta tills det framkom att en kvinna vid namn Tökk vägrade gråta för Balder och det sades att hennes gestalt var en utklädd Loke. Villkoren innebar att Balder förblev i Hel.