Det har gått snart ett år sedan den odöda Jarlen tog över Gladsheim. Livet i byn fortgår, men dock bara som en skugga av sina forna dagar. Byborna har uppgivet fått förlika sig med att natten inte längre tillhör dem, utan tillhör de väsen som strömmar från portalen. Nu för tiden reglar de dörrar och stänger sina fönster. De som led av mardrömmar tidigare lider inte längre, för vilka mardrömmar finns kvar att drömma när du redan lever i en? Byborna ber tyst böner till sina gudar under sömnlösa nätter.
I gryningens efterdyningar av striden går byborna upp till doften av svavel och död. De ställer sig i kö till ransonering och äter sin bit smaklösa bröd som är lika smaklös som dagen innan. Jarlen styr byn med lagar som ändras dagligen. Jarlens elaka underhuggare ser till att lagarna blir verklighet. Det bästa man kan göra är att påkalla så lite uppmärksamhet som möjligt och den som öppet nämner ett kritiskt ord om Jarlen straffas offentligt. Det finns även de som dragit fördel av Jarlens styre, de som skott sig på att klättra på sina grannars bekostnad.
En gnista hopp finns i bybornas hjärta. Det går rykten om att biskopen är på väg med starka magiska artefakter. I skogen hörs den bannlysta markvaktens horn, där motståndet är levande. Hemliga brev byts och planer smids. Samtidigt är det farligt att vara med i motståndsrörelsen. Jarlens underhuggare kretsar som korpar och återrapporterar allt. Och även om hövding Volmar är död så lever hans uppoffring vidare i anden – Du vet vem som är din vän när någon upproriskt viskar kodordet till dig: ”Volmar lever!”