Här nedan följer vanliga religioner i Domen över Hjorvards värld:
Kristendom
Vid år 1053 hade kristendomen utvecklats till en centraliserad institution i västra Europa, särskilt inom det romerska riket. Den katolska kyrkan var den dominerande kristna grenen, och påven i Rom var dess högsta auktoritet. Munkar och nunnor levde i kloster och ägnade sina liv åt bön, studier och arbete. Liturgiska ritualer, sakrament och predikan var viktiga element i den kristna gudstjänsten. Människors tro fokuserade på idéer om synd, botgöring, och hoppet om frälsning genom tron på Jesus Kristus.
Man måste inte lära sig någon bön utantill, men om man vill så listas nedan två välkända kristna böner som existerade under 1000-talet:
Ave Maria på svenska
Var hälsad, Maria, full av nåd,
Herren är med dig.
Välsignad är du bland kvinnor
och välsignad är din livsfrukt, Jesus.
Amen.
Ave Maria på latin
Áve, María, grátia pléna,
Dóminus técum.
Benedícta tu in muliéribus,
et benedíctus frúctus véntris túi, Iésus.
Ámen.
Fader vår på svenska
Fader vår som är i himmelen.
Helgat varde ditt namn.
Tillkomme ditt rike.
Ske din vilja, såsom i himmelen
så ock på jorden.
Vårt dagliga bröd giv oss idag,
och förlåt oss våra skulder,
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro,
och inled oss icke i frestelse
utan fräls oss ifrån ondo.
Ty riket är ditt och makten och härligheten
i evighet.
Amen.
Fader vår på latin
Páter noster, qui es in caelis,
sanctificétur nómen túum.
Advéniat regnum túum.
Fíat volúntas túa, sícut in caelo et in terra.
Pánem nostrum quotidiánum da nóbis hodíe,
et dimítte nóbis debita nostra
sícut et nos dimittimus debitóribus nóstris.
Et ne nos indúcas in tentatiónem,
sed libera nos a málo.
Amen.
Asatro
Under år 1053 var asatron, den fornnordiska och germanska hedniska tron, fortfarande närvarande, särskilt i Skandinavien. Asatro var polyteistisk och involverade tillbedjan av en mångfald av gudar och gudinnor, inklusive Odin, Tor och Freja. Troende praktiserade offergåvor, ritualer och religiösa ceremonier som var nära kopplade till naturen och årstiderna. Skalder spelade en viktig roll genom att bevara och framföra myter och sagor. Tro på ödet och en stark förankring i lokala traditioner och naturmystik var fundamentala aspekter.
Manism
Manísmen är en tro på Blodsmånen och de tre Månarna. Troende vördar Maní, den störste av månarna, och omfamnar tanken på evig förändring och balans i livet. Ritualer inkluderar Månmarkering och vördnad för månfaser. Gudomliga gåvor inkluderar förmågor som syn, magi, läkande och vägledning. Döden ses som en återförening med Maní, och stjärnfall representerar ättlingar som kallas på heliga uppdrag. Manísmen kännetecknas av dess koppling till månen och magiska inslag i vardagen.