Minns jättar, urtida födda som fostrat gudar
Minns de nio världar och trädet före mullen
När solen steg från söder i månens sällskap
Innan solen om sina hallar veta,
Innan månen kände sin kraft
Rådstolen samla, regenter från när och fjärran
Och Asar samlas på Idavall
Yggdrasill, den stora ask, evigt grön över Urds brunn
Det fältslag där Gullveig stötte spjutet i den Höges hall
Se henne brinna, tre gånger hon brann, men hon lever än.
Heidi, völvan hon sejdade duktigt, å Heidi om du icke
var eftertraktad.
Ty Odin slungande och sköt i hären. Världens första fältslag. På bruten brädvägg i asarna borg, vaner spå i strid. Se Tor med trängande mod över himlen far.
Se Heimdals dolda horn, under det helgade trä:
Åh Odin, varför frestar du mig
Åh Odin, det öga du lämnade i Mimers brunn
Mimers mjöd du dricker var morgon
Åh se valkyrorina komma, redo att för gudafolk strida
Åh Se Skögul, Gunn och Hild hur de för med spjut i hand.
Men åh se Balder, Odins barn, den blodiga guden
Förrådd av tisteln öm.
Åh se valkyriorna far.
Tjudrad under källolunden, se henne ligga, där Lokes like ligga.
Hon mättar sig med, dödsdömda män
Åh se gudarnas säte, när solen fylls med blod
Åh Nu skäller Garm mäkta framför Gnipahålan,
repen skall slitas, och den rovlystne ränna;
mycket visdom vet jag, långt vidare ser jag
om gudars skymning
starka segergudars.
